Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Ragnar aj Geijerstavi
— Nej, på den kvinnliga godtrogenheten. Du sa
att Italien var underbart, och jag var dum nog att
tro dej.
— Söta, unga damer ska akta sej för att tro vad
herrar som jag säger. Vi kanske inte är så farliga för
sinnesfriden, men vi ljuger bra.
Beth släckte sin cigarrett i askkoppen och såg
undrande på mig. Jag hade trott att hon skulle tina upp,
glömma bomberna och leka vår lek från i somras,
denna urgamla lek som för en eventuell åhörare ter
sig som ett meningslöst utbyte av näbbigheter och
snabba men inte nödvändigtvis kvicka parader. Det
enda väsentliga är att replikerna faller snabbt: det vet
skolflickan och gymnasisten, hembiträdet och
poliskonstapeln, utan att någon behöver lära dem det. När
Sokrates och Xantippa träffades för första gången,
kände de förmodligen på sig, att så skulle det gå till.
Man vet att Sokrates inte ägnade sig åt sådana
dialoger på äldre dar, och det gjorde inte jag heller —
utan all jämförelse för övrigt. Om någon frågat mig,
varför jag tagit till vana att föra en slags
pubertetskonversation just med Beth, vet jag inte vad jag
skulle ha svarat. Kanske att det berodde på hennes
ungdom, kanske att jag trodde det roade henne. Jag
kunde också ha svarat, att det var ett bra sätt att hålla
allvaret borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
