Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
95
Han drog iväg med Ulla och Staffan. Hela
rummet tycktes bli stilla, när han inte längre fyllde det
med sin vitalitet.
— Stå som ni står ett slag, sa Greta och log igen.
Jag måste räkna efter om jag dukat till många nog.
Jag stod snällt kvar där jag stod och inledde ett
samtal med närmaste herre. Jag kände honom inte
och uppfattade inte hans namn. Han hade en intensiv,
blå blick under de yviga ögonbrynen. Han såg bra
ut på ett knotigt sätt och hade en överraskande ljus
stämma.
— Andratenor? frågade jag efter hans första
replik.
— Till och med första om det kniper. Sjunger
ni också?
Vi började genast tala musik. Hannibal upptäckte
oss, när han kom tillbaka från provhängningen.
— Jaså, sångarna har funnit varandra. Utmärkt,
ni får sjunga tillsammans sen. För katten, Ulla, du
har inte träffat min vän, uppfinnaren Carlsson.
Han stack sin arm under Ullas och förde henne
fram till oss.
— Det här är Ulla, och det här är uppfinnaren
Carlsson. Ni ska ha varandra till bordet. Hittade du
något sånt där kort därute?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
