Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Ragnar aj Geijerstavi
bildade en grupp för sig själva och tycktes omedvetna
om att det fanns några andra i huset. Jag gick ut i
hallen för att blanda en grogg. Mullret grep mig hårt
i armen. Luggen låg ner i pannan och pipan satt som
den skulle i munnen.
— Jag blir så förbannad på Sixten, brummade han
och nickade mot dörren där Sixten just försvann. Stå
här med mej och dilla om nazism!
— Låt bli att höra på honom då. Om du släpper
min arm ett ögonblick, ska jag ta mej en grogg.
Han släppte min arm och jag luktade på
whiskybuteljen. Jo, den här gången tycktes det vara whisky.
Hannibal slog stundom nytt vin på gamla läglar och
var inte överdrivet kinkig med sorterna.
— Jag svarade honom förbannat bra. Jag är lömsk
på att det är en dålig efterföljare till den kristna
religionen, sa jag. Att älska sej själv och sin ras i
stället för att älska sin nästa, det är väl att kliva några
tusen år tillbaka i historien. Bra sagt, va?
Jag ställde ner den kluckande vichyvattensflaskan
och svängde groggen för att få bort den värsta
kolsyran.
— Skål. Det var huvudet på spiken, Mullret.
— Och så sa jag honom, att ingenting är så
anarkistiskt som disciplin, som inte bygger på rätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
