Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Ragnar aj Geijerstavi
— Är det sant att hon och Sixten ska skiljas?
frågade hon.
— Det ser så ut.
— Med tre barn! Folk är visst inte kloka nu för
tiden.
Ulla talade om deras angelägenheter, tills vi kom
hem. Jag strödde in ett och annat ord men teg för
övrigt: maktlös i den situation som uppstått. Det
föreföll mig tämligen likgiltigt, om jag velat eller
inte velat ha det så. Det enda påtagliga och
avgörande var, att det var precis så det med eller mot min
vilja blivit. Tills vidare nöjde jag mig med att hålla
fast vid den ironiska tonen till angrepp och försvar.
Jag hängde upp Ullas päls i tamburen. Vi skulle
just skiljas åt, när Ulla sa i mycket alldaglig ton:
— Du hörde visst aldrig, att jag bjöd Hannibals
hem, på eftersläckningsmiddag i morgon. Eller i dag,
kanske man ska säga. Eva och Salomon kommer
också, och Birger Holk. Det var lustigt, det blir ju en
ren läkarmiddag. Det tänkte jag aldrig på.
Hon log blekt och såg trött ut i det vita elektriska
ljuset från pergamentsolen i taket. Jag kände hur
jag blev stel i kroppen.
— Vem är Birger Holk?
— Det vet du väl. Han som spelade luta. Jag
hade tänkt att....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
