Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
125
passerat stadium. Han är lyckligt gift, men det har
han varit länge. Spänningen och hänförelsen är ett
passerat stadium även här. Det är lätt att berätta en
vacker saga om en prins och en prinsessa — men den
som vill kan ju försöka beskriva deras vardagsliv
under de närmaste tjugu åren och vidmakthålla sagans
förtrollning ändå. Kanske till och med mr. Babbitt
skulle medge att det är tänkbart, bara inte i hans fall.
Han tillhör de ordentliga och pålitliga, den sortens
folk som har en inrutad tillvaro, de stackars
borgerliga som undvikit alla äventyrligheter och fått
tråkigheten som straff.
Det kändes ganska skönt att ha funnit denna formel.
Jag var stolt över den, den föreföll riktig — men
den stämde ändå inte. Jag levde inte och hade inte
levat ett tråkigt liv. Varje gång det föll mig in att
jämföra mitt liv med mina medmänniskors, kunde
jag utan tvekan konstatera att jag var en avundsvärd
man. Jag hade varit nöjd med min värld — men
ingenting hindrade att även det var ett passerat
stadium. Kanske var det just nu det tråkiga började?
Det måste väl vara så, ty någonting inom mig sade,
att min formel var sann.
Jag slutade att rita på fantasikartan, stödde
huvudet i händerna och upprepade den bittra sanningen
för mig själv: Mr. Babbitt är inte en tragisk, han är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
