Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
131
ständighet men säkert inte den förnämsta. Faktum
är i varje fall, att vi inte skilj des. Och fakta är som
bekant det enda man bör räkna med.
Nej, Beth fiskade inte med krok, och hon fordrade
ingenting. Men hon hade ett förfärligt sätt att ändå,
liksom inifrån ta för givet, att det i denna världen
inte fanns några andra än vi två.
Jag kallar det ett förfärligt sätt, därför att jag
också kände det så.
Under de dagar som kom försökte jag tala förnuft
med mig själv. Det hade nu gått så långt, att jag
måste svika någon vilken väg jag än valde: endera
svika Beth eller svika min familj. Jag sade mig, att
jag naturligtvis måste svika Beth.
Vad är den s. k. stora förödande passionen? Ett
sinnenas bedrägeri, ett bländverk skapat av driften på
det att vi inte ska se utan i blindo följa dess bud.
Sådana högtidliga fraser åstadkom jag till min egen
uppbyggelse, men jag kunde inte märka att de
hjälpte. Jag tog fram den medelålders brackan till
skärskådan igen, och det var lika ändamålslösa Mina
känslor kunde han inte förändra.
Jag sa mig, att det smickrade mig att vara den
äldre och erfarnare: att få visa Beth uppmärksamhet
och känna att den var något värd. Gentemot henne
var jag på ett annat sätt än förut mannen i full be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
