Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Ragnar aj Geijerstavi
märkelse. Men vad hjälpte det att fundera ut sådant
och konstatera att det var sant? När det var sant.
Jag försökte vara som vanligt hemma, och när det
inte gick, försökte jag undvika att påverkas av den
tysta, genomträngande kyla som omsvepte Ulla och
mig så fort vi träffades. Jag irriterades av hennes
målarentusiasm och av hennes glömska, när hon
ansattes av den. Jag irriterades av hennes indirekta
antydningar och av hennes sätt att trots sitt allvar och
sin uppriktighet förgylla upp saker och ting i andras
närvaro. Jag sa mig, att jag var likadan själv. Man
spelar teater inför utomstående — de närstående är
det inte så enkelt att lura. Det är därför man har så
lätt att förgå sig mot sina närmaste.
Jag försökte minnas andra, lyckligare dagar, då
Ulla gick med mig och spelade golf till exempel, men
det hjälpte lika litet. Det intresserade mig inte att
tänka på Ulla. Jag sa mig, att det betyder inte så
mycket hur fel och förtjänster är fördelade hos den
man ska leva samman med. Det avgörande är, att
deras summa har en ton som inte går alldeles mot
ens instinkter. Det är speciella saker som avgör, om
man ser sin partners egenheter som förtjusande fel
eller irriterande brister. Det är på det alltsammans
hänger.
Men detta sista resonemang förde mig till en punkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
