Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
133
som jag inte kunde komma förbi. Jag hade ofta för
mig själv liknat Ulla vid en vacker tavla av en mörk
dam med betagande klar hy och lite frånvarande
leende, charmfull och personlig, väl värd att känna —
men oåtkomlig. Jag hade ofta tyckt, att hon var för
självständig, att den värme hon ägde alltför sällan
fick bryta igenom de skrankor som skiljde hennes
person från omvärlden — eller rättare sagt från mig.
Mot andra hade hon inte särskilt svårt att vara
spontan.
Med andra ord kunde man säga, att Ulla inte var
den ömt omslingrande ranka som tycks tillfredsställa
ett manligt behov. Kanske stödet med tiden blir trött
på rankan, det hade jag ingen erfarenhet av. Jag
visste bara, att Ulla givit mig för lite ömhet.
Och Beth var öm. Första gången jag träffade
henne, hade jag framför allt fäst mig vid den bundna
värme jag anade i varje lugn rörelse hon gjorde. Och
den värmen fanns. Den strömmade över mig, och
inga kloka resonemang kunde dölja den enkla
sanningen att jag behövde den. Ingen förnuftig visdom
kunde döda den nakna verkligheten: bredvid Beth
blev Ulla blek. Hon bleknade bort för mig, och om
jag undantar kylan och irritationen — som inte precis
stödde mitt uppsåt att stanna hos min familj — skulle
hon knappast ha existerat i den värld som blivit min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
