Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Ragnar aj Geijerstavi
Det var inget tvivel om att folk skiljde sig,
särskilt folk av vår sort, som i allmänhet inte hindrades
av ekonomiska skäl. Men jag tyckte inte om det hos
andra, och jag kunde inte fördra tanken på att själv
bli en av dem som ökade skilsmässobarnens antal.
Tanken skar i mig varje gång jag såg Erland och Åke,
och i ännu högre grad när jag såg Mona. Att lämna
dem hade varit att svika ett av min tillvaros mest
väsentliga mål.
Och att svika Beth hade varit att svika mig själv.
Att vara den klassiska åsnan mellan de två
hötapparna är inte alltid så humoristiskt som det låter. Det
kändes som en befrielse, när jag blev tvungen att
flyga till London och Paris på tio dar för
cellulosaförsäljningarnas skull. Ulla följde mig ofta på dessa
resor, men denna gång var det inte tal om det.
Däremot frestade mig tanken att ta Beth med, men det
sa jag henne aldrig. Jag hoppades tvärtom att
glömma henne under den korta tid som stod mig till buds
därför.
Min förhoppning uppfylldes inte — och så kom
en kväll i slutet av november. Barnen hade lagt sig,
Ulla och jag satt framför brasan i vardagsrummet
och teg med var sin bok.
Jag såg upp och mötte hennes blick, och jag visste
genast att hon sett på mig en lång stund i väntan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
