Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Agnes - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Ragnar aj Geijerstavi
— Förlåt mej, Hugo, det är inte på dej jag är
ond. Jag kom att tänka på något som retar mej så
förbannat. 1 I
Han såg på mig igen, denna gång som om han inte
alls begripit vad jag bad om ursäkt för.
På gården stannade han häpen inför min nya bil.
— Det var huggarn, är den din? Jag undrade just
vems den var, när jag kom i morse.
— Den är inte dum, va? Bilfirman har fått köra
in den åt mej. Jag kan inte sitta och hålla reda på hur
fort jag kör.
Jag hade äntligen kommit mig för med att byta bort
mitt gamla skrälle med den fladdrande suffletten,
ett tacksamt ämne för skämt bland brukens ingenjörer
och en skräck för äldre arbetare. Inte för att jag kör
i distraktion — fast det kunde gott ha ingivit en
hälsosam respekt — utan därför att den var ett tecken
på att doktoringenjör Dellmer kommit. Då var det
fråga om rationalisering.
Hugo sjönk med en suck ner bredvid mig och såg
ut som en liten lagom fet patriark från ett fjärran
land. Jag körde genom Söder och parkerade utanför
Operakällaren.
Hovmästaren visste uppenbarligen inte om vi två
underliga figurer, den ene lång, den andre kort och
båda med påsiga kläder, hade kommit in av misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
