Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Agnes - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Ragnar aj Geijerstavi
Nej, så var det inte. Jag insåg att frågan var
felaktigt ställd. Hon hade ingen medveten önskan: ödet
hade helt enkelt skapat henne en tillvaro, som
pressade fram det pedantiska och pjoskiga i hennes natur.
Hon hade alltid varit inriktad på de små tingen i
tillvaron, men om hon blivit utrustad med vad man
kallar »en älskande make», skulle barnen och
hemmet inte ha slukat henne så helt. Hennes nästan
sjukliga oro skulle ha blivit mindre då.
Men jag älskade henne inte, och jag hade aldrig
älskat henne. Jag hade en gång blivit kär i en svensk
herrgårdsflicka, omvärvd av midsommarlekens och
folkvisans poesi, och jag hade behållit den bedrägliga
bilden länge nog för att hinna gifta mig med dess
upphov. Sedan var sagan slut. Jag hade uppslukats
av mitt arbete och Agnes av sin överdrivna men
säkerligen uppriktiga oro för varje tiondels grads
temperaturstegring, varje ....
— Så jag behöver sexhundra kronor nu.
— Va! ropade jag. Ä’r du alldeles vansinnig?
Lägg på locket på chokladasken förresten. Vad tjänar
det till att du låter bli att äta smör, när du proppar
i dej fullt med småkakor och choklad efteråt?
Hon såg skuldmedveten ut, lade på locket och
redogjorde om igen för utgifterna. Nilsson skulle ha
sjuttiofem kronor för skorstenen och .... Jag ång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
