Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Ragnar aj Geijerstavi
Vi nådde fram till varandra. Solen lyste på
golfbanans böljande kullar och glittrade i Susannes
grå-brun-grön skiftande ögon. Jag kysste henne.
— Du menar, sa jag, att mej är du alltid säker på,
men ett halvt dussin bollar får man inte varje dag?
Men det stämmer inte alls. Bollarna ligger säkert i
muren, men jag är här på genomresa. Jag måste ge
mej iväg om fem minuter.
— Fem minuter?
— Just det. Jag ville bara hälsa på dej i
förbifarten. Jag tittade in hemma, men jag såg inte till Jan.
Ella sa, att han mådde bra. Hälsa honom, att jag ska
köpa pilar till honom ....
Susanne har sedan sin flicktid haft ett lustigt sätt
att rynka pannan som till en näsvis fråga. De
rynkorna har hon nu året om, men de syns tydligare när
hon är solbränd och allra tydligast när hon är
fundersam eller på oberäkneligt humör. De syntes ovanligt
tydligt nu, medan vi talade om vardagliga ting. Det
bådade gott.
— Nej, lilla vän, sa jag, nu måste jag fara, annars
hinner jag inte i tid.
Och jag bad inom mig: Fråga då för sjutton gubbar
och gummor! Jag har ju inte sagt ett ljud om ditt
brev, men jag har nämnt pilarna som du skrev om.
Fråga, människa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
