Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Ragnar aj Geijerstavi
— och det gav mig en ganska hygglig piggvar till
lunch. En bit bortom staden hittade jag en liten väg
som gick ända ner till stranden. Jag parkerade i
skuggan av en träddunge, klädde av mig och letade reda
på en bar sandplätt i strandrågsbandet. Min
detektivroman var rättvist berömd, men den förmådde inte
fängsla mig trots sin säkerligen fyndiga handling. Jag
slog igen boken, lade mig på rygg i solskenet och
lyssnade till vågornas frasande och måsarnas oroliga skrik.
Man hittar sällan lik i sitt bibliotek eller skafferi,
tänkte jag. Livet har en förmåga att skapa spänning
med enklare medel. Frågan om jag skulle förlora
Susanne eller inte var visserligen ingen mera
storslagen uppränning till ett dramatiskt skeende, men den
var tillräckligt rafflande för mig. Och att göra sig så
mycket omak för att få säga en förströdd replik,
avsedd att kyla hjältinnans hänförelse och ställa hennes
tilltänkta romantiska äventyr i en likgiltig dager, var
utan tvivel en tämligen klen intrig.
Men handlingen var inte färdig än. Susanne var
förälskad i den där maskulina, överdådiga karln, den
saken stod utom all diskussion. Något annat skulle
inte ha kunnat få henne att blunda för den brist på
komfort som i hög grad måste känneteckna en bilresa
genom Asien. Och svårigheten låg i att jag inte kunde
förbjuda henne att resa. Om jag lyckades genomföra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
