Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
217
ett sådant förbud, skulle slutet på historien antagligen
bli att jag förlorade henne — möjligen mera osvikligt
än om jag verkligen lät henne resa. Det var ett rent
förbannat dilemma.
Och jag kunde inte förlora Susanne.
Fråga mig inte varför. Hon har bedragit mig och
jag har bedragit henne — men att mista henne: nej
och åter nej!
Hon bedrog först. Jag följde sedan av ren
självhävdelse — åja, inte enbart, men till stor del. Men
jag tror inte hon varit otrogen så många gånger i den
mening folk brukar ge ordet. Min siffra torde vara
högre. Susannes erotik sitter inte så djupt som många
tror. Hon är kelen, öm, smeksam. Hon är ytterligt
kokett och svag för smicker. Men det är ofta som om
hon skulle ha spillt sina bästa krafter, när allvaret
kommer. Då gäspar hon och är »så trött att hon kan
döö». Inte alltid, men ....
Jag tog vit, het sand i handen och lät den sila
mellan fingrarna. Vad hjälpte tomma funderingar!
Susanne ägde i högre grad än någon kvinna jag träffat
denna underliga förmåga som heter: att egga en man.
Hon var oförliknelig. Jag kunde inte mista henne.
En utomstående skulle kanske ha skrattat åt min
rädsla för att hon skulle övergiva en ekonomiskt så
fördelaktig karl som jag och hånat mig för att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
