Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Ragnar aj Geijerstavi
tog ett fantastiskt infall i ett brev på allvar. Jag vet
inte, vad jag skulle ha svarat honom.
Men jag känner Susanne. Och jag tror mig utan
överdrift kunna säga det svåra ordet: jag älskar henne.
Jag vände mig om på magen och stirrade på en
tärna, som dök gång på gång utanför strandens mörka
tångband. Jag var tvungen att hånle åt mig själv.
Undrar vad en idealist av den högre skolan skulle
säga om en sådan kärlek? tänkte jag. En kärlek som
ljuger, bedrager och går smygvägar — och som
därtill gör det utan att han som hyser den stora kärleken
skäms. Om något känner han sig ganska stolt. Men
jag kunde inbjuda vilken idealist som helst till att
skärskåda mitt fall och föreslå något bättre. Att
glömma sig själv, att vara den givande och hela det rasket
låter bra i uppbyggelseböcker. Men vad ska man göra
när de metoderna inte passar — när den utvalda
damen inte vill ha den sortens skänker? Jag är
övertygad om att en ödmjuk karl inte skulle kunnat
behålla Susanne en månad.
Så var det med det. Jag tog upp detektivromanen
och flyttade in i skuggan av en stormvriden
hagtorns-buske. Timmarna vandrade långsamt framåt, boven
avslöjades och det blev tid för mig att återvända till
Sommargården. Jag hade tänkt mig att komma lagom
till middagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
