Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 Ragnar aj Geijerstavi
— Ja, det kan väl ingen människa se på honom.
Men det var han som skrev Ehrenbergs reseskildring
förra året.
— Har jag aldrig hört talas om. Men det hindrar
ju inte, att den kan vara bra. Ska vi ta upp en butelj
mosel till middan?
Susanne ringde på Ella och sa till om vinet. Jan
kom hem precis i tid till middagen, det vill säga jag
hörde honom springa genom hallen upp till sitt rum.
Han kom strax ner igen, iförd välpressade grå
långbyxor som sin mor. Han hälsade kamratligt på mig
och fick sina pilar. Susanne kysste och smekte honom.
Hans bronsfärgade hår har nästan exakt samma
färgnyans men inte samma glans som hennes.
Vi har alltid behandlat Jan som vuxen och jämlike
— enligt min mening den enda rätta
uppfostringsmetoden — och det har möjligen bidragit till hans
brådmognad. För att vara en herre på tretton år är
han otroligt mån om sitt utseende och sin klädsel.
Naturligtvis är han bortskämd, men ingen kan påstå
annat än att han är väluppfostrad, även om han visar
det på ett nonchalant sätt.
Men jag retar mig på Susannes sätt att kela med
honom. Hon kallar honom »min lille fästman» och
uppför sig som om han vore det. Hon faktiskt flirtar
med honom, och jag är dömd till maktlöshet. Vern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
