Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Ragnar aj Geijerstavi
— Tydligen inte. Men vi har det ju bra som det
är, eller hur? Man får vara nöjd med vad man har
här i världen.
Jag tänkte som så ofta på vilken risk det är att bara
ha ett barn. Om man mister detta enda .... Susanne
lade ner gaffeln.
— Vad i helskotta sitter du och lär pojken? Man
ska inte vara nöjd med vad man har. Annars får man
det aldrig bättre.
— Det låter sej också säga. Men det finns ett
ordspråk som börjar: »Den som gapar efter mycket. . . . »
Jan började finna samtalet ointressant.
— Vad får vi till efterrätt? frågade han.
Ella gick runt bordet och fyllde mosel i de höga,
gröna glasen. Jag drack med Susanne. Hon höll glaset
som en blomma i sin långsmala hand med de
röd-lackerade naglarna, ett mod som jag har svårt att
förlika mig med men tolererar hos Susanne, och började
en berättelse om en felparkering som hon gjort sig
skyldig till i en stad i närheten. Susanne har en egen
sportbil, och det förvånade mig inte att hon skällt ut
poliskonstapeln i stället för tvärtom.
— Stod det inget anslag om att det var förbjudet
att parkera där? frågade jag.
Susanne rynkade pannan och ögonen fick ett
okyn-nigare uttryck än vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
