Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
227
— Det stod en ful skylt med ett stort P på och
ett streck över. Hur skulle jag veta vad det betydde?
Jag skrattade.
— Det är din skyldighet att veta, om du kör bil.
Susanne skrattade också. »Jag vet om att jag är
oefterrättlig, och jag njuter av det», sa hennes skratt.
Och ändå vet Susanne inte riktigt hur oefterrättlig
hon är. En del människor är födda med en självklar
känsla av att världen står till deras disposition. Jag
är också av den sorten, men inte på långa vägar i
samma grad som Susanne.
— I alla fall så akta sej den lille knölen för att
skriva upp mej, sa hon. Han såg ganska slätkammad
ut, när jag sagt min ärliga mening. Men jag
parkerade på ett annat ställe, så han inte skulle tro jag var
kommunist.
Jag funderade några ögonblick på detta märkliga
yttrande och kom på något, som jag fann ganska
träffande. 1
— Du skulle mycket väl kunna vara kommunist
— men bara i ett land där kommunismen inte blivit
genomförd. Så anarkist är ett bättre ord. Skål, lilla
anarkissan.
Vi drack varandra till.
— Söta blommor du har tagit in, sa jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
