Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 Ragnar aj Geijerstavi
— Tack du, sa jag, det skulle vara mycket
trevligt, men Susanne mår inte riktigt bra.
Hon for upp ur soffan och kom ut i hallen.
— Vem är det?
Naturligtvis blev det bestämt att vi skulle gå. Jag
log ironiskt och kysste den sjuka damen. Jag har
aldrig sett henne utrustad med en huvudvärk, som
inte gått över när det blivit fråga om nöjen.
Hovmästaren lade ryggen i krum, när han fick se
mig, och kramade ihop den röda lappen på bästa
fönsterbordet. Vi var inte många från början, men
vi blev flera innan kvällen var slut. Den skicklige
kirurgen och store pessimisten Salomon kom in med
sin lilla fjärilsfladdrande Eva.
— Åh, är ni här, kvittrade Eva. Skojigt, va? Får
vi slå oss ner hos er?
De var på biltur och medförde en annan känd
kirurg, kallad Hannibal, hans fru samt målaren
Johannes. Jag hade hört mycket talas om Hannibal men
inte träffat honom annat än flyktigt på en middag.
Han samlar konst och umgås visst mest med målare.
»Nu är Herren mig nådig», tänkte jag tyst en stund
senare. Jag kunde gärna ha tänkt det högt, ty man
fick ropa för att göra sig hörd vid vårt stoj ande bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
