Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Ragnar aj Geijerstavi
Jag beredde Hannibals trevliga, kloka men absolut
inte lättfärdiga Greta en smula omväxling från
Salomon och målaren Johannes. Erik beredde Susanne en
smula omväxling från Hannibal. Han bjöd upp henne
på sitt vanliga, maskulint självsäkra och samtidigt
smickrande sätt, men hans näsborrar skälvde, och det
fanns något i hans hållning som sa, att han var
betänkt på att slänga henne upp på sin stridshingst och
rida iväg med henne. Susanne skrattade. Sådant har
hon ingenting emot — men hon hoppar alltid av när
hon själv vill. När vi kom tillbaka, vinkade Hannibal
att jag skulle sätta mig bredvid honom.
— Hör du, din gudsförgätne sälle, sa han, vad
var det du hette egentligen?
— Lasse liten, sa jag.
Han tittade på mig och skrattade.
— Lasse liten? Det var som böveln. Då vill jag
inte möta Lasse den store en mörk kväll. Och det är
du som är gift med den där tjusiga, långa flickan?
— Har hon sagt det? Då är det så gott jag
bekänner. Vi hade tänkt hålla det hemligt annars.
— Hon anförtrodde sej åt mej. Och hon sa, att
hon tänkte bila genom Asien. Låter du henne göra
det?
— Det är klart, sa jag. Om hon själv vill. Jag har
inte köpt henne som slavinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
