Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Susanne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
Ragnar aj Geijerstavi
nibal. Men du är inte finska, va? För böveln, jag vet
vad vi ska döpa dej till. Du ska heta Sisu-sanne.
En askkopp, överfylld med cigarrettstumpar och
avbrända tändstickor, stod framför mig. Det var sent,
orkestern började se tagen ut, men Susanne och
Hannibal var outtröttliga. Hannibal fick dock ett och
annat filosofiskt ryck ibland.
— Jag tror att människorna är goda innerst inne,
sa han.
— Det är klent med det, sa jag. De är egoister och
strider för sin egen räkning, vad de än visar för goda
sidor utåt.
— Ni har rätt båda två, sa Johannes på sitt
allvetande sätt. Varje människa tror, att alla andra är
inrättade precis som hon själv. Det är en viktig sak
att komma ihåg för den som vill studera människor.
Att Hannibal tror på människans naturliga godhet,
bevisar att han själv är god.
— Där fick du ditt betyg! ropade Erik och gav
mig ett hånfullt ögonkast.
Jag brydde mig inte om att svara. Jag var bara
förvånad över att han ännu kunde följa med samtalet
så pass redigt. Han var en likgiltig figur nu:
utmanövrerad. Sitt sällskap på asienresan fick han söka på
annat håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
