Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - I konstens förgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gumman hade något bestyr för sig, men vid ett buller av mig vände
hon sig om och — du gissar. Tio minuter senare hämtades mina
effekter, packades upp på gården och inburos genast i mitt rum.»
I brevet talas även 0111 den mycket angenäma resan från
Wasa med korta uppehåll i Åbo och i Ekenäs. Den sista
natten, då ångbåten låg för ankar i Barösund, var havet
spegellugnt, månen lyste och höstens stora klara stjärnor
tindrade, det var alltför vackert, skriver den unga resenären
entusiastiskt, »för att man hade kunnat lägga sig att sova».
Under de närmast följande dagarna gjorde Fanny
bekantskap med sina här boende släktingar. Bland dessa omnämner
hon sina bada unga kusiner Anna och Eva Ingman, vilka skulle
bli hennes rumskamrater hos hennes och deras gemensamma
moster, fröken Amalia Perander. De äro döttrar till läkaren
professor E. A. Ingman, men deras föräldrar äro redan döda.
Några år senare överflyttade de båda systrarna Ingman
tillsammans med sin moster till Dresden, där de sedan hela sitt
liv förblevo bosatta. Den äldre system Anna studerade musik
samt egnade sig i Dresden åt musikundervisning och var
därjämte under många år medarbetare i tidskrifter såsom
musikkritiker och särskilt i amerikanska publikationer såsom
korrespondent från Dresden med dess högtstående och rika
musikliv. Den yngre systern Eva blev målarinna och gav även i
Dresden lektioner i teckning och målning.
I ett några dagar efter ankomsten till Helsingfors skrivet
brev omtalar Fanny, att hon vill åhöra professor C. G.
Est-landers föreläsningar.
»Jag har», skriver hon d. 19 sept., »prenumererat på
konsthistoriska föreläsningar och väntar mig nöje av dem. Om bara minnet
skulle vara litet bättre så att man också kunde föra hem något gott
och icke allenast njuta där. Mitt staffli hemkom i dag från snickaren
och står nu tills vidare här i mitt rum, det ser helt konstnärsmässigt
ut».
Brevet fortsattes d. 21 sept.
»I dag besökte jag Estlanders första föreläsning, utmärkt
intressant! En verklig njutning var att sitta där, och gott framställnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
