Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - Vid konstens härdar i Düsseldorf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian tillägger, att de år hon tillbringade i Diisseldorf voro
»säkert de lyckligaste i hennes liv».
För de nordiska målare, som ville fortsätta sina studier
och sin utbildning i de stora kulturländerna, blev Diisseldorf
under några årtionden den konsthärd de främst uppsökte.
Först kommo norrmännen. Redan i början av 1840-talet
var landskapsmålaren Hans Gude där, och figur- och
historie-målaren Adolf Tidemand förblev ända till sin död 1876
bosatt i Diisseldorf. Och kring dessa båda norska mästare
samlades snart en hel skandinavisk konstnärskoloni med ett
starkt inslag från Norge.
Danskarna torde, till en del i anslutning till traditionerna
från Thorvaldsens tid, som målet för sina studieresor haft
Rom och Italien. På 50-talet började också de svenska
målarna talrikt infinna sig i konstnärsstaden vid Rhen, där
de norska diisseldorfarna firade triumfer. G. Nordensvan
omnämner en mängd yngre svenska målare, som under de
två följande decennierna reste till Diisseldorf och under en
längre eller kortare tid studerade där.
Det var ju alldeles naturligt att de unga finländska
konstnärer, som kunde komma ut för att studera, följde de övriga
nordbornas exempel och uppsökte Diisseldorf, där man ansåg
att den fruktbaraste jordmånen för konstnärsanlagens
utveckling stod att finna. Intill denna tid hade för de flesta av
våra unga konstnärsänmen studievägen gått över Stockholm
och Sveriges konstakademi.
Såsom de första unga finländare i Diisseldorf i början av
50-talet omnämnas W. Holmberg jämte E. J. Löfgren och
litet senare kommo Munsterhjelm, v. Becker, Alexandra
Frosterus-Såltin, Lindholm, Victorille Nordensvan, Liljelund
och åtskilliga andra.
Tidens smak krävde i Tyskland och i likhet därmed också
i de nordiska länderna att konstnärens uppfattning av
verkligheten skulle vara idealistisk. Allmänheten ville se något
vackert och uppbyggligt, ville finna poesi och känsla i ett
konstverk, det kunde få vara humoristiskt och gemytligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
