Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - Vid konstens härdar i Düsseldorf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men nägot som man ansåg fult eller lagt kunde konstnären
icke tillåtas att framställa, det borde han akta sig för. Genom
sådana åsikter och bestämningar riskerades naturligtvis att
skildringarna av folkets liv i lielg eller söcken förvanskades,
att verkligheten blev alltför upputsad och därigenom osann
och greppet på det levande livet varken kraftigt eller djupt.
Av landskapsmålaren fordrades likaledes att han skulle
vara på en gång romantiker och realist. Han skulle
självfallet studera naturen, men inlärdes samtidigt många regler
för framställningen. Kompositionen måste vara omsorgsfullt
genomtänkt med en regelrätt och väl avvägd fördelning av
ljus och skugga, men varje detalj i alla fall noggrant studerad
efter naturen. På konstnärens temperament och hans
förmåga att återge vad lian såg och kände berodde det sedan 0111
stämning och poesi infördes i konstverket. Studierna målades
ute i naturen, men tavlan komponerades och utfördes i ateljén.
För de unga nordiska konstnärer, som studerade i Diisseldorf
och i åratal kvarstannade där, kunde alla dessa ateljéregler
bli en hämsko och en fara. I fall alla dessa inlärda föreskrifter
följdes, kunde naturens egenart i de nordiska länderna vid
återgivandet av landskapet där icke komma till sin rätt,
emedan det nordiska landskapet dock i flere avseenden var
olikt naturen i sydligare luftstreck.
7. Topelius har redan, då han under en vistelse i Tyskland
1857 besökte Diisseldorf, i ett brev1), som han därifrån skrev
hem till Helsingfors tidningar, gjort följande intressanta och
framsynta uttalande om den nordiska landskapsmålningen.
Skalden framhåller, att den nordiska vinterns »säregnaste och
praktfullaste tavlor ha, förunderligt nog, ännu aldrig
inspirerat en målares pensel. Våra barrskogar i klart månsken,
landskap i rimfrost, soluppgång en smällkall morgon, när
röken stiger lodrätt ur tusende skorstenar i en stad och
färgas virvlande röd emot fonden av den klara frostiga
morgonhimlen. Detta och mycket annat återstår ännu och borde
vara tillräckligt för att läggas till grund för en alldeles ny skola
*) Anfört av Nordensvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
