Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - Efterskörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mode de Paris ’pur sang’, överdrivet, förmildrat, i vilken
form vi än erkänna det som smakgivande, underkasta vi oss
det reflexionslöst, emedan hela världen sä gör, av smak, emedan
denna blivit ensidigt odlad. Vi gå med alla andra över ån
efter vatten och vad värre är, i stället för den rena friska
drycken ur egna brunnar ösa vi ur konstgjorda käril ett gott, som
passerar för stunden för att bliva sa mycket faddare, sedan
andan förflugit. Detta göra vi i toalettväg — men den frågan
lämna vi till praktisk (icke förkonstlad) lösning åt
Jyväs-kylitema — vi göra det också i våra handarbeten och därav
denna karaktärslöshet i vad som mången gäng med stor möda
virkas och sys ihop; eller ock dessa missriktningar i vår
konstsöm, blint efterapade av Frankrikes, utav överansträngning,
på rena finska motiver uttömda fantasi. Så käckt detta än
låter, våga vi detta uttalande här, där tron ännu är blind,
emedan Frankrike självt faktiskt erkänner sig bankrutt.
Japan, Kina, österlanden över huvud levererar nu till största
delen de mönster, som slöjd och industri till världsspridning
förbruka. Att Frankrike tekniskt förmått bringa dem till
högsta fulländning förnekas här icke, även prisbilligheten
förtjänar sin mention och dessa tvenne faktorer hava icke
minst bidragit till de franska smakprodukternas hegemoni.
Nu söker man där, som sagt, utifrån nya källsprång och fran
senaste sommar kunna vi berätta, att ryska broderier och
spetsar samt svenska vävnader i fornnordiska mönster i de
eleganta salongerna tävlade med indiska mattor, kinesiska
möbler och porsliner samt eftergjorda antiker i alla möjliga
stilar. För ett vid nordisk enformighet vant öga tedde sig
detta rococo något brokigt och värdfolkets presentation av
sitt bohag, som naturligtvis skulle beundras, stötte mycket
på etnografisk förevisning. Därhän måste man komma sen
man av naturliga eller icke naturliga skäl övergivit sig själv,
och den som aldrig tagit fatt på sitt — för den finns icke ens
en plats i ett museum, privat eller publikt. Höra väl vi till
denna senare kategori? Våra förfäder gjorde det åtminstone
icke — de finska gubbarna och gummorna i sina pörten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
