Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Neutra på -ande, -ende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begheren jw to wetende flerestädes (t. ex. I N:o 12), men också
wi begeeren jw to wetene (II N:o 104), samt utan all
kasusändelse (hvilket i medellågtyskan var tämligen ovanligt efter
propositionen to): wi don jw to weten (II N:o 47); wisbu
hauen to vorsokende (III N:o 33), men i nästföregående bref
unse hauen to vorsokene. Stundom träffas en form på -ende
koordinerad med en på -ene eller på -en, t. ex. dat stichte to
besittene, unde to vordrivende der krusheren bisscop (Lüb.
Chr. I 374); nenen anderen heren to holdegin noch to
tostedende att icke hylla ej häller tillstädja någon annan herre
(Styffe II N:o 4). Sällan händer, att en infinitiv står i
dativformen (på -ende eller ene) utan föregående proposition, t. ex.
dachte dat wrekende tänkte hämnas det (Lüb. Chr. I 372);
doch schal men wetene (d:o I 303, noten); solde ute deme
lande . . . . unde nummermer dar weder in komende skulle
[drifvas] ut ur landet och aldrig komma åter dit in (Lüb. Chr.
I 267).
I vissa slags verb, nämligen de som sluta på lång vokal
och hafva den oböjda infinitivformen enstafvig, synes i
medellågtyskan endast förekomma former på -nde, åtminstone i
skrifter från senare medeltiden, såsom t. ex. Lüb. Chr., där vi ofta
träffa sådana former som to donde (t. ex. to donde unde to
latende att göra och låta), to tende (theende) att tåga, to
vlende (vleende) att fly, to slande att slå, to stande att stå, to
gande att gå, to entfande att mottaga, men inga sidoformer
utan d. Må hända har detta dentala efterslag tidigast inträngt
just i dessa slags verb; redan i fornsaxiskan, där eljest ej finnas
infinitiver på -nde, träffas i en handskrift (den s. k.
Freckenhorster Heberolle) sex gånger uttrycket in te gânde thên
iungeron (till omväxling med te themo inganga thero iungerono
i samma betydelse)[1].
Att för öfrigt ändelsen -ende i den dativa infinitiven eller
gerundium blott är en rent fonetisk biform till -ene (eller
noga taget kanske utveckladt ur en form -enne, egentligen en
ja-stam), äfvensom ändelserna -ent, -endes, -ende i de
egentliga verbalsubstantiven uppkomna af -en, -ennes (enes?), -enne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
