Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Substantiv på -else
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II. Substantiv på -else.
I olikhet med de i föregående kapitel behandlade orden
på -ande, -ende förekomma orden på -else (fsv. -ilsi), af hvilka
flertalet äfven äro s. k. nomina actionis, redan i fornsvenskan
(i dess senare tid) ganska ymnigt, och de saknas icke alldeles
i den gamla isländskan, ehuru de där äro mycket fåtaliga.
Om de fornsvenska orden med denna ändelse, som voro till
könet neutra, yttras hos Rydqvist (II 133 f.), att “dylika träffas
redan tidigt i 14:de århundradet (än flere efteråt), t. ex.
döpilsi, wighilsi, liknilsi, misfyrmilsi, framförilsi o. s. v.;
merendels såsom nom. eller ack. . . . . med eller utan pluralt
tecken; ganska ofta som dat. plur. . . ., mera sällan som gen. pl“;
och vidare: “Dessa ords vanliga begagnande i nom. pl. och
ack. pl., hvilka kasus för neutrum ej kunna skiljas från fem.
sg. på -i (e), har emellertid otvivelaktigt gifvit första
anledningen till den osäkerhet om kön, som snart uppstod, och sedan
fortfarit intill våra dagar, då några få äro neutra, men de öfriga
fördelade mellan mask. och fem., olika i särskilda
landsorter. Så sällsynt, som nu pl., var fordom sg.“, o. s. v.
Rörande förhållandet i fornsvenskans senaste tid kunna vi
tillägga, att sådana ord på ilsi (ilse, else) som i nuvarande
svenskan hafva den-kön, för det mesta begagnades i sådan
ställning, att man icke af sammanhanget kan bestämma könet, och
detta förhällande är så genomgående, att man lätt kommer på
den tanken, att författarne själfve ofta icke rätt visste, om de skulle
behandla de ifrågavarande orden som neutrala pluralformer
eller som feminina singularformer — en tvekan som, såsom
vi snart skola visa, sannolikt delvis beror på dessa formers
tvåfeldiga ursprung. Det kan vara mödan värdt att genom några
exempel visa, huru sådana ord som motsvara de nysvenska
den-könsorden på else, d. v. s. sådana som antingen finnas i
nysvenskan med den-kön eller eljest hafva en mera abstrakt
betydelse, i senaste fornsvenskan och början af nysvenska
perioden stundom mer eller mindre afgjordt se ut som fem. sing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:19:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tretyskisv/0020.html
