Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 47 —
ISOLDE skyndar bort till facklan och
griper henne.
Nej!
Den låga jag 1 bröstet bär,
Som med sin glöd mitt liv förtär,
Som dagens glans gör blek och matt,
Hon ropar högt: O kom, du natt
Att din locksång uppstämma,
Där denna ville skrämma.
Till Brangäne.
Stå du på vakt
Och speja väl!
Med jubel,
Vore hon ock min själ,
Vill jag dådet våga,
Släcka denna låga!
Hon svingar facklan och släcker henne mot marken.
Brangäne skyndar ängsligt upp till sin vakt i tornet.
Isolde blickar förväntansfullt inåt parken. Hon vinkar,
spejar, vinkar åter, i stigande jubel.
TRISTAN ilar in och trycker Isolde
lidelsefullt till sitt bröst.
Isolde, du kära!
ISOLDE.
Tristan, du käre!
TRISTAN och ISOLDE.
Är du min?
Har jag dig åter?.
Får jag dig famna?
Törs jag väl tro det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
