Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
två anförare efter varandra hade flytt, var
den lilla skaran utan befälhavare. Den
bestod av uthungrade, förfrusna, fullständigt
utmattade män, andligen och kroppsligen
brutna. Varken som »fysiljärer», »liemän»
eller »påkmän» kunde man beteckna dem.
Det var en liten skara olyckliga människor,
hjälplösa, värnlösa och förkomna. Knappt
hade de funnit tak över huvudet, förrän de
kastade sig ner och snarkade. Några av dem
kravlade sig åstad att leta efter mat och
brännvin i huset. Men förgäves. De funno
skafferi och kök tomma. Kvalda av hunger
började de hota i sin förtvivlan. En av dem
ryckte som i vansinne en revolver ur bältet
och riktade mynningen mot Salomeas
panna. Hon uthärdade med likgiltig uppsyn hans
blick och väntade på skottet, men den
olycklige förmådde ej fyra av pistolen och stod
där, blek och som fastvuxen, med vapnet
riktat mellan Salomeas lysande ögon.
»Varför skjuter ni inte?» frågade hon
lugnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
