Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112
mig någonstans om natten, vid floden, som
kylde mina sår den gången. På våren
kommer ni och lägger några blommor på min
grav. Jag blir befriad...»
* Salomea visste i sin förtvivlan ej vad hon
skulle göra. Slutligen sprang hon en kväll
till sin vän Ryfka. På krogen var det redan
mörkt. Dörren var stängd. Fönstren voro
förspikade med bräder, som dock hade
breda springor, så att litet ljus släpptes in.
Salomea gav sig på ett av fönstren; hon
började vrida spikarna fram och tillbaka, riva
loss murbruket, som skulle skydda för
kölden, ända tills en bräda gav vika litet. Då
stack hon en medförd käpp i springan och
började på måfå treva i den riktning, där
Ryfka brukade ligga på en brits. Den lilla
judinnan, som så ofta blev väckt om
nätterna, sov tungt. Då hon slutligen fick klart
för sig vem det var, som kallade på henne,
sprang hon till fönstret. De båda flickorna
började viska vid varandra. Salomea lät
henne i korthet veta vad det var fråga om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
