Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
släpa sig fram till hennes bädd och upprepade
gånger skaka henne i armen. Till sist
vaknade hon och satte sig yrvaken upp i bädden.
Han viskade i hennes öra, att någon
knackade. Hon förstod och började lyss. Odrowaz
begrep att någon fara hotade, ty med
skall-rande tänder började hon sakta bedja.
Därpå sprang hon upp, satte ett ljus i lyktan,
öppnade porten och sprang jämrande ut på
gården. Fursten, som inte längre förmådde
hålla sig uppe, kastade sig på sin bädd och
lyddes spänt ut i natten. Plötsligt hörde han
ett glädjeskri, och efter några ögonblick
såg han i rummet näst intill, vid det svaga
skenet från lyktan, sin vårdarinna med
armarna om halsen på en gammal man.
Stumma höllo de varandra omfamnade och
kysstes innerligt. Den gamle var högväxt och
såg helt ståtlig ut med sina vita mustascher;
han var iklädd pälsrock, fårskinnsmössa och
höga stövlar. Det var Salomeas far. Han
talade viskande till henne och strök hennes
hår. Skenet från lyktan föll in i sovrummet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>