Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Monarkmötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
_________________________________________________________
kejsarn, för di gick mä stora timmeryxor på axeln. När
jag hade fått veta vilka di var, så fråga jag dom förstås vad
di var ute i för ett ärende, å då sa di, att di gick omkring
å drog ihop bränsle te stora bål. Di vandra från land te
land, sa di, å bara di blev färdiga, så skulle di sätta eld
på hela väla.
10
— De kunde väl aldrig tänka på att lägga opp något bål
i det här landet heller, sa kungen, och alltjämt smålog han
och såg glad ut.
— Di trodde allt, att det skulle bli klent mä förtjänsta
här i landet, sa kejsarn. Men di skulle ändå göra ett försök
på västkanten. För där trodde di att det var möjligt, att di
kunde samla ihop bränsle te ett ordentligt bål.
Men tänk, att med detsamma som kejsarn hade talat om
västkanten, så rätade kungen upp sig och blev allvarsam.
— Nej, sa han helt tvärt och höjde rösten, så att det han
sade kunde höras till varenda människa på Kils station, det
kommer inte att lyckas för dem. Det kommer inte att bli
något arbete för Krig å Död åt det hållet, så länge jag
lever. För tror du, att jag vill vara kung över folk, som
jag skulle vara tvungen att underlägga mej med makt å
våld? Jag vet väl, att det är svårt att hålla fred, men hellre
vill jag offra kronan, än att jag skulle släppa lös eld å
plundring över fredliga städer å byar å se åkrar
nertrampade å se människor döda å lemlästade. Jag har sett hur det
har gått framåt i mina två länder under min regering, sa
han och kastade en stor, ljus blick omkring sig, å aldrig
ska jag vara med om att förstöra det, som det har varit min
största glädje att se växa.
När kungen hade sagt detta, hade han fått glans över
ansiktet, och rösten skälvde till så vackert, att man hörde,
att han menade vad han sade. Men kejsarn hade ju aldrig
väntat mindre av honom, och nu lade han handen på armen
på honom.
— Min snälla kung Oskar! Min snälla kung Oskar! sa
han för att lugna honom.
— Ja, sätt mej på prov bara! sa kungen och såg än
stoltare ut än förut.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
