Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bortbytingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORTBYTINGEN
ämnar ställa det så, att vårt barn ska få stanna hos trollena
i hela sitt liv.
Han stod stilla och väntade, men hustrun låg kvar
framför honom och skyddade barnet. Då kastade mannen käppen
ifrån sig och gick harmsen och bedrövad ut ur stugan. Han
undrade sedan över att han inte hade fört igenom sin vilja
trots hustruns motstånd, men det fanns något hos henne,
som betvang honom. Han kunde inte göra henne emot.
Det gick återigen ett par dagar under sorg och bedrövelse.
Det kan vara svårt nog för en mor att ha mistat sitt barn,
men värre än allt annat är det att ha fått det ersatt av en
bortbyting. Det håller hennes längtan ständigt vid liv och
låter den aldrig komma till ro.
— Jag vet inte vad jag ska ge bortbytingen till mat, sa
hustrun en morgon till mannen. Han vill inte äta det, som
jag sätter fram för honom.
— Det är nog inte underligt, sa mannen. Har du inte
hört, att trollena inte äter annat än grodor och möss?
— Men du kan väl inte begära, att jag ska gå ut i
groddammen och hämta föda åt honom, sa hustrun.
— Nej, jag begär det visst inte, sa mannen. Jag tycker,
att det bästa vore, att han finge svälta ihjäl.
Hela veckan förgick, utan att bondhustrun var i stånd
att förmå trollungen att äta något. Runtomkring honom
ställde hon upp alla möjliga goda saker, men trollungen
bara grinade och spottade, när hon ville förmå honom att
smaka på läckerheterna.
En kväll, då det såg ut, som om han höll på att dö av
hunger, kom katten springande in i rummet med en råtta
i munnen. Då ryckte bondhustrun råttan från katten, kastade
den till bortbytingen och gick hastigt ut ur rummet för
att slippa se hur trollbarnet åt.
Men när bonden märkte, att hustrun verkligen hade börj at
samla in grodor och spindlar åt bortbytingen, fattade han
en sådan avsky för henne, att han inte längre kunde dölja
den. Det var honom omöjligt att säga ett vänligt ord till
henne. Ännu hade hon dock kvar så mycket av sin gamla
makt över honom, att han stannade i hemmet,
2. — Lagerlöf, Troll och människor, J Y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
