Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bortbytingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
flytta en fot. Gång på gång sökte hoh övertala den stora
pojken att gå själv, men han ville inte.
Mannen var helt förnöjd och så vänlig, som han inte
hade varit, sedan de hade förlorat sitt eget barn.
— Nu får du ge mig bytingen, sa han, så ska jag bära
den en stund.
— Å nej, jag orkar nog, sa hustrun, jag vill inte, att du
ska ha besvär med trolltyget.
— Varför ska du vara ensam om att sträva med det?
sa han och tog ungen ifrån henne.
Just där bonden tog barnet, var vägen som allra svårast.
Hal och slipprig löpte den fram vid kanten av en brant klyfta
och var så smal, att det knappt fanns plats på den för att
sätta ner foten. Hustrun gick efter, och helt hastigt blev hon
rädd för att det skulle hända mannen något, medan han
gick och släpade på barnet.
— Gå sakta här! ropade hon, för hon tyckte, att han
vandrade fram alldeles för fort och oförsiktigt. Strax därpå
snavade han också och hade så när tappat barnet ner i
avgrunden.
"Om barnet nu verkligen hade fallit, då hade vi varit
av med det för alltid", tänkte hon. Men i samma
ögonblick begrep hon, att det var mannens avsikt aft kasta barnet
ner i klyftan och sedan låtsa, att det hade skett av våda.
"Ja, ja", tänkte hon, "så är det. Han har ställt till allt det
här för att skaffa bortbytingen ur världen, utan att jag
skulle märka, att det var gjort med flit. Ja, det bästa vore
ju också, om jag läte honom göra, som han vill."
Återigen snavade mannen mot en sten, och återigen höll
bortbytingen på att glida ur hans armar.
— Ge mig barnet! Du faller med det, sa hustrun.
— Nej, sa mannen, jag ska nog vara försiktig.
I samma ögonblick snavade han för tredje gången. Han
sträckte ut armarna för att gripa tag i en trädgren, och
barnet föll. Hustrun gick tätt bakom honom, och fastän hon
nyss förut hade sagt till sig själv, att det vore bra gott att
slippa bortbytingen, så störtade hon nu fram, fick fatt i
en flik av trollungens kläder och drog upp honom på vägen.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
