- Project Runeberg -  Troll och människor /
22

(1915-1921) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bortbytingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TROLL OCH MÄNNISKOR

— Han har nog tänt på dem sent i kväll i stället, sa
drängen. Ni kan vara säker på att ni har honom att tacka
för hela olyckan.

— Om han åtminstone ville brinna inne, sa bonden, då
skulle jag inte klaga över att min gamla stuga har gått opp
i lågor.

Just som han sade detta, kom hustrun ut ur huset och
släpade barnet efter sig. Då rusade bonden mot henne,
ryckte bortbytingen ifrån henne, lyfte honom högt på sina
armar och kastade honom tillbaka in i huset.

Elden slog just då ut genom tak och fönster, och hettan
var förfärlig. Ett ögonblick stirrade hustrun på mannen,
likblek av förskräckelse. Sedan vände hon och skyndade in
i huset efter barnet.

— Du kan gärna brinna opp, du med! ropade mannen
efter henne.

Hon kom tillbaka ut i alla fall, och bortbytingen hade
hon med sig. Händerna hade hon fått svårt brända, och
hennes hår var nästan avsvett. Ingen sade ett ord till henne,
när hon kom ut. Hon gick bort till brunnen, släckte ett par
gnistor, som glödde på hennes kjortelfåll, och satte sig sedan
med ryggen mot brunnskaret. Trollbarnet låg i hennes knä
och somnade snart, men hon satt kvar, upprätt och vaken,
och stirrade sorgset framför sig. En hel mängd människor
skyndade förbi henne fram mot det brinnande huset, men
ingen talade till henne. Alla tycktes finna henne så hemsk
och avskräckande, att de inte tordes komma i hennes närhet.

Vid dagbräckningen, då stugan var nerbrunnen till
grunden, kom mannen fram till henne.

— Jag härdar inte längre ut med detta, sa han. Du vet
nog, att jag ogärna lämnar dig, men jag vill inte längre
leva samman med ett troll. Nu går jag min väg och
kommer aldrig tillbaka.

När hustrun hörde orden och såg hur mannen vände sig
bort och gick, tyckte hon, att det ryckte och slet i henne.
Hon ville skynda efter honom, men trollbarnet låg tungt
på hennes knä. Hon kände sig inte ha kraft nog att skaka
det ifrån sig, utan blev sittande.

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:19:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troll/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free