Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bortbytingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
— Jo, trollkäringen gick på andra sidan klyftan med
mig på armen, och var gång, som ni snavade och holl på att
tappa bortbytingen, höll hon också på att falla med mig.
— Vad säger du? Gick ni på andra sidan klyftan? sa
bonden och blev rätt betänksam.
— Jag har aldrig varit så rädd förr, sa gossen. Då ni
kastade trollbarnet ner i klyftan, ville trollkäringen kasta
mig efter. Om inte mor då hade varit...
Bonden började gå långsammare, under det att han
försökte fråga ut gossen.
— Du får lov att tala om för mig hur du har haft det hos
trollena.
— Det kunde vara svårt ibland, sa den lille, men bara
mor var snäll mot trollungen, så var också trollkäringen
snäll mot mig.
— Brukade hon ge dig stryk? frågade bonden.
— Hon slog inte mig oftare, än ni slog hennes barn.
— Vad fick du att äta? frågade fadern vidare.
— Var gång, som mor gav trollungen grodor och möss,
fick jag smör och bröd. Men när ni satte fram bröd och
kött för trollungen, bjöd trollkäringen mig på ormar och
tistlar. Den första veckan höll jag på att svälta ihjäl. Om
inte mor då hade varit...
När barnet sade detta, gjorde bonden helt om och började
gå raskt neråt dalen.
—-Jag vet inte hur det kommer sig, sa han, men jag
tycker, att det luktar brandrök av dig.
—• Ja, det är inte så underligt, sa barnet. Jag blev ju
kastad i elden förra natten, då ni slängde in trollbarnet i
den brinnande stugan. Hade inte mor då varit...
Bonden fick nu så brått, att han nästan sprang, men
plötsligt blev han stående.
— Nu ska du säga mig hur det kommer sig, att trollena
har gett dig fri, sa han.
— Då mor offrade det, som var henne mer värt än livet,
så hade inte trollena någon makt över mig mer, utan lät
mig gå, sa pojken.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
