Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - En historia från Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
vaken och kunde inte komma ifrån sin förvåning över att
livet hade sådana härligheter att bjuda på.
Det såg ut att vara förutbestämt, att var gång, som de
talade om att börja gräva brunnen, skulle det komma
främmande. Som oftast var det någon av Jans anhöriga. Han
tycktes vara släkt med alla tattare, som fanns i Halland,
och alla gav han ett så gott mottagande, som det var honom
möjligt. Det tog hårt på förråden i visthus och kornbod, och
när Jan var ensam med Sigurd och hustrun, klagade han
över att hans eget folk bragte honom till tiggarstaven. Men
när de kom, tvekade han aldrig att på bästa sätt undfägna
dem. Ibland lockade de honom att spela kort, och en gång
lyckades det en tattare att spela av honom en ko. Till
hustrun och Sigurd sade han, att han hade sålt kon, men
de fick veta av andra hur saken förhöll sig.
Kon var ju Sigurds liksom hela egendomen, och när han
fick veta, att Jan hade spelat bort den, blev han mycket
uppretad. Denna händelse tycktes med ens ha öppnat hans
ögon, så att han såg hur det stod till på gården.
Bredane var ju redan förut så fattigt, att det fordrades
den största sparsamhet för att kunna leva där. Men än
fattigare hade det blivit under Tattar-Jans regemente. Sigurd
tyckte, att han hela sista året hade gått i en dröm. Nu såg
han hur nersandade fälten hade blivit. Det fanns knappt en
åker kvar, som dugde att odlas. På våren hade Jan sått i
nakna sanden, och bara några enstaka strån var uppkomna.
Hela Sigurds fädernearv höll på att gå till spillo.
Sigurd gick in i storstugan för att tala med Jan, men
Jan stod och spelade, och Sigurd kom sig inte för att
avbryta honom, utan satt med tungt hjärta och lyssnade. Som
alltid blev han så småningom lugnare till sinnet, när han
hörde Jan spela. Han tänkte på det stränga, tunga liv, som
de hade fört, innan tattarn kom i huset, och han undrade
om han nu själv ville börja om det på nytt.
Helt hastigt avbröt sig Jan mitt i spelet.
—• Säg mig nu en sak, Sigurd! sa han med ovanligt mild
röst. Vill du, att jag ska gå min väg och lämna dig och
det, som ditt är, i fred?
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
