Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - En historia från Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HISTORIA FRÄN HALLAND
En del hade mött honom mitt i natten, när han hade
kommit farande med den stulna hästen.
Jan själv fick inte vittna, men Sigurd väntade hela tiden,
att han på ett eller annat sätt skulle gripa in och göra slut
på osanningarna. Men Jan gjorde ingenting för att bistå
honom, och alltsom saken ställde sig sämre för Sigurd, fick
Jans ansikte ett uttryck av den djupaste grämelse. En gång
möttes deras ögon, och då såg Jan på Sigurd så, som en
god far ser på en vanartig son, som har kommit på
villovägar.
När Sigurd mötte den blicken, blev han först som
förstenad, men snart började ett småleende leka på hans läppar.
Han hade sett, att allt, som stod att läsa i Jans ansikte, var
lögn. Han hade sett, att Jan var glad, att det var Jan, öom
hade satt in honom, och att det var Jan, som styrde om,
att han blev dömd.
Men det märkvärdiga var, att när Sigurd fick allt detta
klart för sig, spred sig en glädjekänsla genom hela hans
varelse. Han förvånade sig över sig själv, som kunde känna
det så. Han förstod, att han skulle bli dömd till flera års
straffarbete, men han kände sig som en, som återfår
friheten.
När Sigurd fördes tillbaka till häktet och blev ensam
där, visste han, att han helt plötsligt hade blivit en annan
människa. I det ögonblicket, då han hade sett Tattar-Jan in
i själen och uppdagat, att han innerst inne var falsk och
hård, blev han löst från många års förtrollning. Han hade
varit under en annans välde, och det var glädje i hans själ
över att den nu fick bli fri igen. Men på samma gång, som
han på detta sätt vaknade upp, såg han också sig själv
sådan, som han hade blivit, och en stor förfäran grep honom
därvid.
När Sigurd nästa gång fördes inför rätta, sökte han
knappast att försvara sig. Sak samma, om han var oskyldig till
häststölden! Han kände sig ändå som en stor brottsling.
Han var i den sinnesstämningen, att han tyckte om att lida.
Och han var också nöjd med att han på detta sätt blev skild
från allt det gamla, från allt, som hade lockat och frestat.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
