Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Gammal fäbodsägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
hon var så andfådd, att hon bara stod och flämtade utan
att kunna få ord för sig.
— Är det en ko, som har gått ner sig i Svartkärret? sa
då gammalmora. Hon var den enda, som kom sig för med
att göra frågor.
Jäntan kunde aUtjämt inte svara. Hon bara skakade på
huvudet och slog ifrån sig med handen.
— Du ser så ut som dotter min, när hon hade sett vår
bästa häst komma farande över fäbodvallen med en björn
på ryggen, sa gammalmora.
Nej, jäntan visade med tydliga tecken, att det inte heller
var något i den vägen.
Då tog gammalmora till med det värsta hon visste.
— Är det trollena, som har varit åt dig?
Men detta sade hon med en sådan uppsyn, att jäntan
höll på att råka i skratt, och därmed kom hon tillbaka till
sig själv, så att hon kunde tala om vad det var, som hade
skrämt henne.
— Det är allt något, som är värre än troll, sa hon, det
finns ett helt rövarfölje oppe vid fäboden.
Sen berättade hon hur rövarn hade kommit in till henne
och hur underbart hon hade sluppit undan.
De blev så häpna allihop och så ängsliga för hennes del.
De glömde alldeles att fråga efter boskapen. De var bara
glada, att hon inte hade kommit till skada i en sådan
allvarsstund, som hon hade upplevat.
Men plötsligen såg hon, att gammalmoras son, som var
husbonde på gården, tog ner sin yxa från väggen.
— Vi får väl allt ge oss opp i skogen nu, vi andra, och
hämta hem boskapen och vallpojken, sa han.
—- Boskapen! sa valljäntan, och nu var hon så glad, att
hon kunde ha skrattat. Den står här ute vid grinden. Jag
skulle bara be, att ni ställer om, att den kommer in i
lagårn. För jag tror jag orkar inte något mer i dag.
Nu såg de på henne med stora ögon allihop. De kom
fram till henne och tog henne i hand och tackade henne,
både gammalmora och hennes son, som var husbonde, och
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
