- Project Runeberg -  Troll och människor /
54

(1915-1921) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Gammal fäbodsägen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TROLL OCH MÄNNISKOR

du hör. Men annars ska jag säga dig, att jag skulle bli
riktigt glad, om jag mötte den där rövarn. Jag ville tacka
iionom, därför att det är han, som har gjort hela min lycka.
Inte hade du nånsin tänkt på att gifta dig med mig, om han
inte hade kommit till min hjälp.

— Om vi bara hade gått hit opp då genast, fortsatte
mannen utan att kunna komma ifrån sina farhågor, och
försökt att få tag i honom! Men både far och farmor var emot
det och sa, att det var bäst för oss bönder att inte komma i
slrid med skogsströvarna. Nu måste jag gå och tänka på
den där karlen hela sommarn.

— Det ska du inte bry dig om, sa hustrun. Du vet väl,
att jag har lyckan med mig.

— Ja, se lyckan, sa den unge mannen, allt mer och mer
förstämd, den är då ofta bara som ett sånt där köttstycke,
som jag lägger ut åt vargarna, för att de ska lockas sä
långt fram, att jag kan komma åt att skjuta ner dem. Det är,
just när det har gått en som mest väl i händer, som en
ska se opp, att inte olyckan ligger i bakhåll och fäller en.

— Jag tror, att du gör dig lika så många farhågor som
gammalmora, sa hustrun. Detta är första gången jag
märker, att jag har fått en riktig jämmerlapp till man.

De kom nu till en hög backe. Ragnhild hoppade av hästen,
och de gick tysta, tills stigningen gav med sig. Hustrun
började förstå, att mannen var bekymrad på allvar, och
hon sökte efter något sätt att lugna honom.

— Du ska säga mig, om. du tycker, att jag har missbrukat
min lycka, sa hon.

— Å nej då, det är inte så jag menar, sa han. Men jag
har så ofta tänkt på detta med vargarna. Det är, som de
skulle bli blinda, när de ser det stora köttstycket. De borde
ju misstänka, att det där, som ligger så öppet i deras väg,
skulle vara farligt att närma sig, men de säger visst till
varandra: "I dag har vi lyckan med oss", och så rusar de
åstad.

—• Men du menar då väl inte, att det är på samma sätt
för oss människor? sa hustrun och såg nästan förskräckt på
honom. Skulle det finnas någon, som vill ge oss lycka, bara

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:19:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troll/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free