Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tjänsteanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
Krus Erik stannade också, och nu var han så gripen av
det, som de talade om, att han inte kunde få ljud i rösten,
utan måste viska.
— Det är på det sättet, som man får en "spirrtus". Och
den, som har en spirrtus, kan få allt, vad han vill. Då behövde
en aldrig mer göra ett par skor. En kunde bygga sig en
gård lika hög som klockstapeln, och en kunde skaffa sig
hästar och vagn och slippa gå ett steg.
Lärlingen var från ett hem, där mycken fromhet och
gudaktighet övades och all övertro var bortlagd. Han stod
i slö förvåning och kunde inte fatta, att Krus Erik menade
allvar.
— Det är väl inte möjligt, att ni tror på sånt, mäster
Erik, sa han.
— Visst tror jag, sa den andre. Och där, som de stod
utanför kyrkogården, började han berätta om både den
ena och den andra, som hade skaffat sig en spirrtus och
betjänat sig av den.
Men det var inte möjligt för honom att få lärlingen till
att tro. Han var en lång, vacker pojke på sjutton år med
ett beskedligt, men också litet sömnaktigt utseende. Han
frågade i all oskuld:
— Om ni tror så säkert, varför skaffar ni er inte själv
en sån där hjälpare?
Krus Erik svarade dystert:
— Jag kan aldrig få nån. Det går över min kraft.
Därmed suckade han, hissade ränseln högre upp på axlarna
och återtog vandringen.
Konstantin förblev stående. Det tycktes, som om ett svagt
intresse för saken hade börjat vakna inom honom.
När Krus Erik hade gått ett par steg, stannade han och
vände sig mot lärlingen.
— Du kan väl aldrig mena, Konstantin, och stämman
darrade till bara vid tanken på något så oerhört, du menar
väl aldrig, att jag skulle gå in på kyrkgårn och ta opp
mull?
— Nej, sa lärlingen betänksamt. När ni tror på det,
förstår jag ju, att ni inte kan.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
