Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tjänsteanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJÄNSTEANDEN
under träden. Där stod de döda i täta klungor. De hade
funnits där hela tiden. I nästa sekund skulle han se dem.
Han blev rädd, men han sprang inte, utan stod stilla.
Han tvingade blickarna. De fick inte irra åt alla håll
för att spana efter gastar. Han ville inte
sig. Ville inte komma andfådd och darrande tillbaka
Krus Erik.
Och under den stadiga blicken försvann
Luften blev som rensad från spöken och otyg, och
Det där att behålla gravmullen för sig tänkte han inte
mer på.
Vad skulle det tjäna till? Det var ju bara jord.
Det var bra besynnerligt, att en så klok man som Krus
Erik hade kunnat gå och längta efter sådana barnsliga Uim i
hela sitt liv.
Det var också något att längta efter! Konstantin stack
händerna i sina välfyllda fickor. Bara litet mull.
Men i detsamma gav Konstantin till ett gällt; rungande
skrik, likaså vilt och ångestfullt, som om en gast hade visat
sig för honom.
När hans händer hade grävt sig ner i fickorna, hade han
det inte var mull, som fyllde dem, utan döda
kvarlevor. Det var fingrar, tår, glatta ögonklot,
tilhrasslat hår, kött, benskärvor, senor.
Och aUt detta var klibbigt, kallt, mjukt, statt i
upplösning. Han ryckte upp händerna och satte av i vildaste flykt
mot muren och vägen, alltmedan han försökte vända ut
och in på fickorna för att bli fri från den förfärliga
Hela tiden skrek han, mindre av skräck än
När han åter stod på vägen och såg sig om efter Krus
Erik, märkte han denne på språng långt bortom kyrkan.
Konstantin fick i en hast fatt i ränseln och slängde den
på sig. Helst hade han nu velat springa så fort, som benen
förmådde, men han ville inte göra sig löjlig. Han bet
sam-och höll den vanliga lunken, ända tills han
om stod och väntade på honom borta
vid sockenstuhörnet.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
