Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tjänsteanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJÄNSTEANDEN
Öst Samuel höll in hästen vid avvägen, som ledde upp
till Aspnäs. Konstantin fick stiga av, och de andra körde
upp till gården.
— Du får allt skynda dig nu, om du vill komma fram
till kyrkan, innan prästen har stigit ner från predikstolen,
ropade Öst Samuel efter honom.
Men sannerligen det var lätt för Konstantin att skynda
sig. Skoskavet plågade honom vid varje steg. Han kom inte
fortare framåt än en snigel. Kanske spirrtus inte ville, att
han skulle lämna den ifrån sig?
Det gick inte bättre, än att gudstjänsten tog slut och
kyrkfolket begav sig på hemväg, innan Konstantin hade kommit
så långt som till kyrkbyn.
En av de första, som han mötte, var kyrkvärden från
Aspnäs, som kom vandrande mittpå vägen, så bred och stor,
som om han ville behålla den för sig ensam.
Skomakarlärlingen, som hade arbetat i varenda gård i
kände genast igen kyrkvärden. Han ställde sig mitt-
för honom, sträckte ut handen och sade god dag.
Kyrkvärden räckte honom högra handen, som höll käppen
med den stora silverknappen. Han flyttade inte käppen över
i vänster hand, utan lät Konstantin så gott han kunde
och käppkryc
Men gossen lät sig ingenting bekomma, utan sade raskt:
— Jag tänkte, att jag skulle tala om för er, att ni har
främmande hemma. Det är Öst Samuel och en herrkarl från
stan. Jag vet det, därför att jag fick åka bakpå kärran.
— Jaså, jaså, det var ju stora nyheter. Kan det vara
längesen de kom åkande?
— Det är väl en timme sen nu. Men de väntar nog, tills
ni kommer hem, för de vill köpa ert gråa sto.
Det var besynnerligt. Konstantin kände den här dagen
ingen respekt för kyrkvärden, ingen blyghet. Han vågade till
litet med honom.
— Jag hörde också hur mycke de lura er på, när de köpte
häst av er i fjol, och jag vet hur mycke stoet är värt och hur
mycke ni skulle kunna få för det, om ni stod på er.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
