Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tjänsteanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
I samma ögonblick, som han slungade ut detta, gav han
sig på väg bortåt kyrkan. Han gick fort utan att fråga efter
skoskavet.
Kyrkvärden ropade efter honom, men Konstantin låtsade
inte höra, utan gick på. Då kom den stora, tunga karlen
springande efter honom.
Konstantin bara ökade farten. Det vore bra, om
kyrkvärden finge lära sig till en annan gång att inte hälsa med
käppkryckan.
Äntligen fann han för gott att stanna. Kyrkvärden kom
fram till honom, andfådd och flåsande.
Det var väl inte möjligt, att han visste så mycket, som han
skröt med? Han hade väl bara tyckt, att det var roligt, att
en gammal karl fick springa sig fördärvad för att hinna fatt
honom?
Konstantin tog an en förnärmad min. Det var ju inte lönt,
att han talade om vad han visste, ifall kyrkvärden trodde,
att han ljög.
Kyrkvärden mätte honom med en snabb blick. Därpå stack
han handen i bröstfickan, tog fram sedelboken och bjöd
honom en femkrona.
— Jag tror inte, att du ljuger, sa han. Tala om vad du
har hört, så får du den här.
Skomakarlärlingen, som ännu arbetade utan lön, blev het
av iver, när han fick se en så stor sedel. Detta skulle Öst
Samuel ha sett, han, som trodde, att Konstantin varken såg
eller hörde, utan bara gick och sov.
Han talade förstås om vad han visste och fick också den
utfästa belöningen.
När han vandrade vidare framåt vägen med femkronan
i fickan, mötte han äntligen Krus Erik.
Han kom genast att tänka på spirrtus. Detta var det allra
bästa tillfälle att ge den till mästarn. De två var ensamma
på vägen, och ingen såg eller hörde dem.
Men Konstantin gick förbi Krus Erik utan att stanna. Det
var nätt och jämnt, att han hälsade och talade om, att han
skulle ut på sjön och meta abborrar. Han hade gjort upp
det så i går med prästgårdspojkarna.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
