Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tjänsteanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJÄNSTEANDEN
tvinnade de ihop skogarnet till hård tråd och satte fast
svinborst i trådändarna.
Med detta blev de färdiga lika snart båda två, men Krus
Erik blev ganska förvånad, när han såg hur händigt
Konstantin bar sig åt, då han snodde tråden och satte fast
borsten. Detta var andra tag än hans vanliga.
Sedan var det att skära till sulan och lägga den i blöt,
för att man lättare skulle kunna hantera den.
Det var märkvärdigt att se hur raskt Konstantins kniv skar
sig fram genom det hårda lädret.
Krus Erik hade i början arbetat litet långsammare än
vanligt, för att inte Konstantin skulle bli missmodig och ge
upp hoppet att vinna. Men han märkte, att han måste öka
farten, om han inte ville bli efter själv.
De tog till prylar och tråd för att sy ihop överlädret.
Lärlingens händer rörde sig så snabbt som fågelvingar. Krus
Erik måste be att få se på arbetet. Han blev rädd för att
Konstantin slarvade i väg alldeles för fort.
Konstantin visade honom en söm, som var både rak och
jämn, ett riktigt pärlstickararbete.
Inte ett ögonblick hade det fallit Krus Erik in, att han
inte skulle segra i den här striden. Men nu började han bli
litet betänksam.
Konstantin hade försprång allaredan. Och fingrarna rörde
sig så hastigt som på en, som gör trollkonster på en marknad.
När det ringde till middagsrast, hade Konstantin redan
den första skon uppsatt på lästen och satt och knackade på
sulan för att få den jämn och hård. Krus Erik var inte alls
så långt kommen. Ingen av dem såg upp från arbetet, fastän
det nu var deras fristund.
Konstantin tänkte helt flyktigt på hur glad han annars
brukade vara, då han fick vila, men i dag var det en annan
sak, i dag gick arbetet alldeles av sig självt. Han blev inte
trött, och ingenting var svårt för honom. Han hade aldrig
förut förstått, att det kunde vara roligt att arbeta.
De kallades in i köket för att äta middag. När de hade
kastat i sig litet mat, sprang de i kapp tillbaka till
drängstugan, där de hade sin verkstad.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
