Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vattnet i Kyrkviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
vilt och hemskt, som om ett stort, blodtörstigt djur hade
stått där nere och skrikit efter rov.
Så snart som det tredje ropet hade förklingat, tyckte
lyssnarn, att en lucka sköts till inne i hans huvud, och nu hörde
han ingenting annat än sådana ljud, som vanligen
förnim-mes. Vinden visslade helt sakta i sävbuskarna utmed
stranden, snön knarrade under foten, och från ett lass, som just
körde förbi, klingade en liten svag klocka.
Men minnet av ropet från sjöbottnen var levande hos
honom. Gång på gång tyckte han sig höra det rovgiriga,
djuriska lätet, och all den skräck, som han i barndomen hade
känt för näck och rå, steg på nytt upp inom honom och kom
honom att skaka från huvud till fot. Det blev honom så
övermäktigt, att han till och med började springa fram emot
prästgården. Men efter ett par steg stannade han och försökte
att få makt med förskräckelsen.
— Du är en kristen människa och en Guds tjänare, sa han
till sig själv, de orena andarna i skog och mark och sjö ska
inte ha den glädjen att se, att du är rädd för dem.
Han tvang sig att gå långsamt, men ovillkorligen drog
han huvudet och skuldrorna framåt, som man gör, då man
väntar ett överfall bakifrån. Inom kort rätade han dock
upp sig. Hans hjärta slog nu med jämna slag, och han
genomfors av en känsla av nyväckt hopp.
— Du bad ju Gud om ett tecken, sa han till sig själv.
Du bad ju Gud om ett tecken.
När han kom tillbaka till prostgården, bar han huvudet
högt och gick med sin vanliga fasta gång.
Innan han steg in i sitt arbetsrum, gläntade han på
köksdörren och befallde tjänarna, att om de skulle få se någon
resande, som vek av från vägen för att bege sig ut på sjön,
skulle de ropa honom tillbaka och säga, att prosten ville tala
med honom.
En stund därefter hördes främmande steg ute i förstugan.
Dörren till prostens rum öppnades, och en ung karl kom
in. Han var klädd i vadmalsj acka och gula sämskskinnsbyxor
som alla andra bonddrängar i häradet, men av en viss nätt-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
