Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vattnet i Kyrkviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTNET I K YRKVIKEN
tro, att de fanns till, en annan att ta emot hjälp och bistånd
av dem, som denna fiskarn gjorde. De var onda till sin natur,
och det slutade alltid illa för den, som inlät sig med dem.
Det var detta kyrkan visste, det var fördenskull, som den
förbjöd allt umgänge med dem. Också Gille Folkesson skulle
de bringa i olycka, om inte prosten vore i stånd att lösa
honom ur hans vidskepelses bojor.
Tusen berättelser hade prosten hört om dessa varelsers
framfart. Alla slutade de så, att den, som till en tid hade
varit i deras gunst och njutit deras välgärningar, den kastade
de sig över, när han trodde dem som bäst, och fördärvade
honom. Allt hos dem var list, slughet och ondska. De hörde
till i det underjordiska, och deras enda strävan var att dra
ner människor i sitt mörker.
Nu insåg prosten, att detta var deras tydliga avsikt med
denna fiskarn. Han var insövd i säkerhet, han trodde på
deras vänliga sinnelag. Ingen varning hade numera makt att
skrämma honom, och snart skulle han falla i det nät, som
hade varit utspänt för honom alltifrån hans födelse. Så
skulle det visserligen gå, om inte prosten lyckades rädda
honom.
Prosten vände och vred uppgiften i sina tankar. Det var
en sak, som Gille satte sin lit och förtröstan till, och det
var detta, att han inte hade druckit vatten ur den sjön, där
han lade ut sina krokar och nät. Men vad var nu detta för
en tro att fästa sig vid? Den var ett falskt stöd, som skulle
svika i denna natt, för prosten hade hört, att man väntade
Gille nere i djupet. Det var en murken planka, som inte
skulle bära honom. Om han fortfor att lita på den, skulle
han förgås.
Prosten såg tydligt, att denna planka måste ryckas undan
Gille Folkesson, innan det var för sent. Hade han bara inte
den att lita på, skulle han inte längre sätta sitt hopp till
sjörå och näck, utan till levande Gud. Hade han inte den att
lita på, skulle han frälsas till liv och lem och komma glad
och lycklig tillbaka till sin unga hustru.
Det var ingen människa i hela församlingen, som han
hade funnit så tilldragande som denne Gille Folkesson. Han
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
