Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Slåtterkarlarna på Ekolsund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÅTTERKARLARNA PÅ EKOLSUND
Han vet, att en och var, som slika konster övat
i forna dar, begärt att få en själ i pant.
"Nej, herre, intet krävs. Jo, ett dock, det är sant:
att saken också blir ert eget folk till nytta."
"Vad sägs? Mitt eget folk?" Han i sin glädje glömmer
försiktighetens bud, och vad hans hjärta gömmer
blir plötsligt uppenbart. "Jo, hälften skall få flytta,
och de, som tjäna kvar, få hälften mindre lön.
Men mästarn och dig själv jag icke skall förgäta
med min erkännsamhet, sen han har fyllt min bön
att drängar få av trä, som icke kunna äta."
Nu månader förgå, och himlens sötma droppar
som ljus och värme ner på vinterödslig jord.
Ur marken spirar grodd, på träden svälla knoppar,
och snart i sommarskrud stå länderna i nord.
Det stolta Ekolsund i ljuvlig Mälarängd
ser alla sina fält av väna växter täckas.
Först stå de gröna blott, så de av blommor, fläckas,
så skjuter gräset opp, att nå en man i längd.
Nu väntar det med lust på glada skördedagar,
på brokigt slåtterfolk, på liars flinka gång,
på doft av slaget hö, på unga rösters sång,
på dans och glam och skämt i lunder och i hagar.
Men detta år hur lång tycks ej dess väntan bli!
midsommar redan nåtts, rötmånan allt sig närmar,
dock ingen lie rörts. Allt folket sig beskärmar:
"Hur står med husbond till? Han, som de gångna åren
har haft så hjärtans brått att bärga in sitt hö,
han ser nu ej därtill, att gräset går i frö,
förlorar must och knappt blir dugligt ens åt fåren.
Var månn hans tankar dväljs? Han vankar av och an.
Mot vägen norr ifrån han sänder långa blickar.
Han talar för sig själv, är skygg som fredlös man,
och ej en enda dräng på åkern ut han skickar!"
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
