- Project Runeberg -  Troll och människor /
110

(1915-1921) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Den heliga bilden i Lucca

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TROLL OCH MÄNNISKOR

Härpå började de gamla, som deras vana var, berätta
hela sin historia, alltifrån den aftonstunden, då de hade hört
munken predika på Storgatan i Palermo, ända till deras
möte med sakristanen ute på kyrktrappan.

Den främmande betraktade dem alltjämt lika välvilligt,
men det tycktes dem, att hennes ansikte fick ett mer och
mer sorgset uttryck, alltsom berättelsen fortskred.

—• Ack, sa hon, när hon hade hört dem till slut, det anstår
inte mig att säga om era förhoppningar ska bli uppfyllda,
men jag fruktar det värsta. Det är ingenting, som är så
sällsynt, som att Gud är i stånd att tillmötesgå människornas
önskningar. Deras plåga kan ju vara dem pålagd som ett
straff för någon missgärning.

Se nu bara till exempel på sakristanen härutanför!
fortfor hon. Han klagar över att en rosenbuske, som är honom
mycket kär, inte mer bär några blommor, men han
betänker inte, att detta är ämnat som en påminnelse för honom
själv. Sedan flera år tillbaka låter han de många
helgonbilderna, som ni ser här runtomkring, alldeles förfalla och
tänker inte på att underhålla förgyllningen på deras kronor
eller att laga skador, som så lätt åsamkas dem under de
många processionerna. Han finner det hårt, att Gud inte
förhjälper honom till hans åtrådda glädje, men först måste
han förstå, att han, som begär, att Gud för hans skull ska
smycka rosenträdet med rosor, inte bör försumma att låta
bilderna av de heliga Guds män och kvinnor, som står under
hans vård, framstå i all sin härlighet och prydnad.

— Ack ja! sa det gamla paret suckande. Vi kunde ju
tro, att det skulle förhålla sig på något sådant sätt. Säkert
har vi syndat värre än han, men vi har kommit hit i
förlitandet på det löftet, som har blivit oss givet.

Den sköna kvinnan framför dem höjde litet på
ögonbrynen, men sedan fortfor hon med samma milda röst.

— Det är en god sak med en fast tro, men det kan inte
vara tillräckligt för att Gud ska höra era böner. Ni kunde
ju lätt önska er något, som vore er själva till skada.

Ni berättade mig nyss om den stackars galärslaven, som
ror en färjbåt mellan Messina och Reggio, fortfor hon.

110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:19:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troll/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free