Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Den heliga bilden i Lucca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA BILDEN I L U C C A
— Kära, heliga vandrare, ropade han, vilket underverk!
Jag har sett det. Jag satt på trappan och väntade er, men
när ni dröjde och dröjde, reste jag mig opp och tittade in
genom nyckelhålet. Jag såg er gå fram i strålar av
överjordiskt ljus, och den heliga Guds moder, som annars tronar på
ett altare här framme, hade stigit ner och gick vid er sida.
Sedan såg jag den korsfäste böja sig över er för att skänka
er sin sandal. Ack, ni måste genast följa mig till herr
biskopen!
Han tog dem med sig till biskopen, som satt i
kapitelsalen, omgiven av sina domherrar.
Han berättade. De två gamla berättade, och äntligen fick
de fromma herrarna klart för sig vilket stort underverk som
hade skett.
Biskopen skyndade först av allt att vinka till sig sin
skattmästare.
—■ Min vän, sa han, jag önskar betala sandalen, som
dessa goda människorna på ett så. underbart sätt har erhållit
av den heliga bilden, med tretusen floriner, om de vill sälja
den till mig. Jag vill inte, att den ska föras bort från Lucca.
När pengarna var uppräknade och lagda i den gamla
mannens hand, fortsatte biskopen:
— Innan ni lämnar Lucca, inbjuder jag er att med oss
andra närvara vid den heliga bildens flyttning till sin rätta
plats ovan huvudaltaret, men sedan bör ni skyndsamt gå
tillbaka samma väg, som ni har kommit, och därvid berätta
allt, vad ni har upplevat under er vandring, för envar, som
vill lyssna. Jag gläder mig nu åt att genom er
galärslaven ska bli löst från sin åra och er goda grannes dotter
bli botad från sin sjukdom, liksom jag är viss om att
sakristanen inte ska försumma att låta kyrkans rosenträd
komma till blomning.
Han tystnade ett ögonblick, därpå sträckte han ut
händerna över de båda gamla.
— Ni är de kloka, och vi andra är dårar, sade han. Också
vi vet, att Gud är allsmäktig, men vem av oss vågar lita på
hans bistånd? Tacka Gud, som har givit er trons gåva! Det
är den största av hans välgärningar.
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
